Jag har sällan ätit så gott ombord
En ny, mycket glädjande och lyxig seglingserfarenhet
Som mångårig seglare och skeppare på egenchartrade yachter ville jag en gång lära känna en större segelyacht och slippa sköta allt själv.
Det var en underbar segling på omkring 200 sjömil från Martinique via Dominica, Les Saintes och Guadeloupe till Antigua. En omväxlande segling i alla väder med byar och regnskurar, en liten nattsegling men också mycket sol och då och då i sällskap av nyfikna delfiner som cirklade runt bogen. Däremellan olika landgångar och en intressant bussfärd över ön Dominica med besök vid ett vattenfall och bekantskap med det regionala köket. Naturligtvis blev det också gott om tid att bada i det härligt turkosblå, klara men varma havsvattnet redan före frukosten eller att gå in i en vik för att snorkla ordentligt och beundra den ändå ännu ganska intakta undervattensvärlden. Framför allt en jättesköldpadda och bland annat en härligt turkosfärgad papegojfisk.
Den tiohövdade, internationella besättningen skötte fartyget och oss som gäster på bästa sätt, lugnt och vänligt. Jag har sällan ätit så gott ombord. Kocken levererade inte bara en fin lunch varje dag, utan därtill en varierad fyrarättersmeny. Otroligt vad han trollade fram i sitt kök.
Förstestyrmannen erbjöd sig att gärna besvara frågor för den som hade några. Emellanåt fick vi under hans ledning också sköta vinschen vid segelsättning och segelbärgning. Vi hade naturligtvis också turen att det bara var 13 gäster på fartyget, så att vi fick njuta av gott om utrymme både på och under däck.
Sammantaget en ny, mycket glädjande och lyxig seglingserfarenhet.
Kai efter sin resa från Martinique till Antigua