Segeltyperna

Segeltyper

Ketchar och skonare användes ursprungligen som transport-, fiske- och förbindelsefartyg, till exempel längs den amerikanska ostkusten (Newfoundlandsskonare och -ketchar) och i Karibien som bermudaskonare och -ketch.
Skonare och ketchar för uteslutande stagsegel, som är fästa parallellt med skrovet. De kan därför kryssa mycket bra mot vinden och går att segla även med en liten besättning. Annorlunda är det med råsegel (stora segelfartyg som Gorch Fock eller det typiska piratskeppet, som dock bara kryssar dåligt mot vinden).

mer än summan

Det särskilda med stagsegelketchar och -skonare är att seglen mellan masterna är uppdelade i två trekantiga segel: stagseglet (staysail), som sätts på ett stag (vajer) som går från den bakre masten upptill ner till den främre masten, och ett omvänt triangelsegel, det så kallade fisherman. Det sätts bakom den främre masten. Genom den här uppdelningen i två segel kan segelytan lätt anpassas efter vindförhållandena, vilket är mycket praktiskt just midskepps.

om stäv och sked

Stagsegelketchar och -skonare hade vid sidan av ett flackt däck nästan utan överbyggnader och ett fritt roder akterut till en början en brant stäv och senare en skedbog. I början av 1900-talet – bland annat genom inflytandet från meterformeln (enligt vilken olika yachter kunde tävla mot varandra med en handikappfaktor) – uppstod enorma överhäng i för och akter, eftersom dessa inte togs med i formeln. De här klassiska kappseglingsyachterna från 1800-talets tre första decennier erbjöd dock tyvärr bara lite utrymme. Därför har till exempel KAIRÓS, CHRONOS och RHEA den ursprungliga bog- och skrovformen.